Arbete på halsen
Kategori: Allmänt, Instrumentbygge
Nu har jag lagt "kroppsdelarna" åt sidan ett slag och börjat arbeta på halsen. Även om mandolan har mycket kortare hals än en gitarr, så är det enormt stora påfrestningar på den samtidigt som den måste förbli rak och stabil. Därför vill jag ha årsringarna stående och för att utjämna eventuella spänningar i träet så sågar jag två bitar bredvid varandra i samma planka. Därefter spegelvänder jag den ena och så limmar jag ihop delarna så här:
Om man tittar på ändträet så har jag markerat hur årsringarna går.
Halsen består ju av två delar, dels den egentliga halsen och dels huvudet där stämskruvarna sitter (jag antar att det heter huvud även på svenska - jag kan egentligen bara de engelska termerna för olika instrumentdelar). De två delarna är vinklade mot varandra. Antingen får man utgå från ett väldigt tjockt ämne eller så får man göra som jag gör här - såga itu halsämnet i en skarp vinkel (15 grader i detta fall) och sedan limma ihop dem på följande sätt:
Att tillverka en dragstång
Som jag skrev tidigare så utsätts halsen för stora påfrestningar samtidigt som den måste vara absolut stabil. Jag höll på att skriva att den måste vara absolut rak, men det vill man faktiskt inte, tvärtom så önskar man en mycket liten bananböjning av halsen för att strängarna ska gå fria från banden, men den ska vara mycket liten och kontrollerad.
Mandolan kommer att ha 8 strängar och varje sträng kommer att ha en dragkraft om ca 10 kg. Det innebär att dragkrafterna från strängarna är ca 80 kg, d v s en hel del. Man kan jämföra med en pilbåge - den har bara 1 sträng, men den är spänd så hårt att den får själva bågen att böjas. På motsvarande sätt försöker instrumentsträngarna böja halsen. Vad man gör för att motverka detta (förutom att ha hårt virke i halsen) är att installera en s k dragstång ('trussrod' på engelska inne i halsen). Vad denna gör är att fungera som en bågsträng som drar åt motsatt håll och därför motverkar strängarna.
De ursprungliga varianterna av dragstänger bestod av en enda stång som var inbyggd i halsen och som oftast justerades med en mutter inifrån instrumentkroppen. Nyare dragstänger består ofta av ett "paket" med två stänger eller en stång och ett plattjärn. Om man bygger en gitarr eller elbas kan man köpa färdig stänger av olika modeller, men med ett ovanligt instrument som en mandola får man tillverka den själv. Här är ingridienserna:
Vad vi ser är en 6 mm gängad stång av rostfritt stål, en u-balk i stål på 10*10 mm, en vanlig mutter och en IKEA-mutter från en slaktad möbel. Tillkommer ett par små träbitar för att stadga upp det hela.
Den gängade stången ska placeras inne i u-balken och kunna dras åt med IKEA-muttern. När man gör det så vill u-balken böjas upp på mitten. Hela konstruktionen placeras under greppbrädan i halsen i ett spår som man fräser upp:
Att fräsa det här spåret var ett rent helsike. Jag avskyr fräsmaskinen, vare sig jag har den fri som en handöverfräs eller, som i det här fallet, har den monterad i en bänk. Den är oberäknelig och trästycket far lättt iväg till fara för både arbetet och mig själv. Det tog mig över en timme att ställa in apparaten och när jag började fräsa så gick stålet sönder. Jag fick tag på ett nytt (och svindyrt) stål på Järnia och kunde slutligen slutföra arbetet med gott resultat.
Dragstången är inte klar, men ser i dagsläget ut så här:
U-balken har böjts in i kanterna och träbitar har limmats in för att skapa större stadga. Därefter ska det borras hål genom båda ändarna och stången ska träs in genom balken. Den bortre muttern ska epoxilimmas i sin ända och placeras närmast kroppen. IKEA-muttern når man genom halsens huvud och när man spänner åt den så justeras halsens böjning.
Nu väntar mer arbete på halsen samtidigt som jag jobbar vidare på kroppen. See you soon!
