Montering av bindings
Kategori: Allmänt, Instrumentbygge
Nu kom jag nyss upp från garaget efter att ha fernissat mandolan för andra gången. Innan helgen är över är det god chans att instrumentet ska vara så gott som färdigt. Kanske inte att jag strängar upp det, men för övrigt.
Men först lite om vad jag gjort sedan sist. Framför allt har jag sysslat med 'bindings'. Det är den engelska termen för de små remsor av plast eller trä som 'binder in' instrumentkroppen, både för att förstärka fogen mellan sidor och lock/bakstycket, för att ge skydd mot stötar och för att vara dekorativa. Ibland binder man även in delar av halsen. Tyvärr vet jag inte vad det heter på svenska - kanske bindningar?
Mina bindings är av samma päronträ som rosetten och jag har fått fram dem i hyveln och bandsågen. Jag har därefter format dem med samma upphettade järnrör som jag böjde sargarna med. Inför det arbetet fick jag åka och köpa en ny varmluftspistol, eftersom den förra dog inför det här arbetet.
Först måste jag göra den ränna eller urtag som bindingen sitter i. Eftersom sargarna är så tunna, så är det här ett känsligt arbete. Normalt gör man det med en fräs, men av ren dumhet så valde jag att göra det helt för hand. Tro mig, det är sista gången jag gör på detta omständiga och osäkra sätt! Med hjälp av ett specialanpassat strykmått med rits har jag fått fram skåror som markerar urtagets gränser:
Det syns inte, men det finns även en skåra på ovansidan ca 1.5 mm från kanten.
Sedan börjar det extremt känsliga arbetet att skära ut urtaget så noggrannt det bara går. Till min hjälp har jag ett par fina bildhuggarjärn och en enkel mattkniv:
Jag ska bespara läsaren detaljerna i arbetet, men det var många svordomar och mycket hjärtbult på vägen. Här ser vi kroppen och remsorna under monteringen. Två av dem är redan på plats och det är dags för de återstående:
Limning pågår:
Jag försökte först att limma med "superlim" (cyanoakrylat), men det ville inte fästa. Därför blev det epoxy, vilket inte var så lyckat. Tydligen brukar man köra Titebond, det amerikanska trälim som jag använder till övriga limningar, men det hade jag inte koll på vid tillfället. Vanligt svenskt trälim förutsätter väldigt hårt tryck för att fästa, så därför uteslöt jag även titebond. Hur som helst fick det bli ett antal omlimningar innan de satt ungefär som de skulle - och då var det rätt många trista springor m m. Det fick bli spacklingar där spacklet var en blandning av trälim och slipdamm från träet.
Sedan var det dags att slipa ner träet. Remsorna är nämligen både för höga och för tjocka med flit, för att jag ska kunna slipa ner till exakt jämnhöjd med övriga kroppen.
Det var sammanlagt ett eländigt slit, men resultatet blev hyfsat - åtminstone om man inte går för nära:
På bilden är instrumentet redan fernissat en första gång.
