Problematiskt och problem med halsinfästningen
Kategori: Allmänt, Instrumentbygge
Nu börjar jag känna mig lite gnällig i rubriksättningen, men det har varit lite svajigt i ett antal byggmoment nu. Men det har hittills löst sig.
Infästningen av halsen i kroppen är en rätt komplex affär. För det första så måste man bestämma vinkeln mellan kropp och hals med stor noggrannhet. När man ser en gitarr eller annat instrument så reflekterar man förmodligen sällan över att det är någon vinkel över huvud taget - den sticker ju bara rätt ut. Men för att ge en viss stränghöjd och för att kompensera lockets välvning, så finns det en liten vinkel mellan halsen och kroppens mittlinje. I mitt fall är den ca 2,5° - 3°. Det betyder att vinkeln mellan halsens översida och klackens baksida ska vara dryga 87°. Sågningen av klacken gjorde jag i min bordcirkelsåg som precis fått ny klinga. Detta till trots (och trots att jag tvingat fast halsen i anhållet) så gled halsen vid sågning och jag fick ett skevt snitt. Detta kunde jag tack och lov rätta till i bandputsen med ett tillräckligt gott resultat, men det här var det första problemet i processen.
Innan jag går vidare tänkte jag skriva lite allmänt om halsinfästningar. Traditionellt har man fäst halsen med en laxstjärtformad tapp, s k 'dovetail' på engelska. Så gjorde jag på mina första instrument, bl a den mandola som är förlaga till detta instrument. Det kräver stor noggrannhet och tar mycket tid, men ansågs länge som den enda godtagbara metoden. Om man sedan limmar med ett animaliskt lim, så kan man med hjälp av värme luckra upp fogen så att man kan lossa halsen vid behov.
Sedan ett antal år så gör många instrumentbyggare på ett nytt och betydligt enklare sätt med hjälp av ett modernt möbelbeslag. Den består av en gängad stång som fästs i det ena trästycket med en speciell slags mutter som förs in i ett separat hål från sidan. Sedan sticker man stången genom ett hål i andra trästycket och förankrar med en slutmutter. Låter kanske komplicerat, men jag tror alla som monterat en modern möbel har stött på det. IKEA använde metoden väldigt länge, men har på senare år övergett den för andra metoder. Hur som helst så kan man på motsvarande sätt fästa en instrumenthals med samma beslag, vilket jag ska göra på mandolan.
Steg 1 innebär att jag borrar med ett 10 mm borr genom halsklacken parallellt med den yta som jag sågat i 87,5°:
Borrmaskinens bottenplatta är vinklad så att borret går paralllellt med ytan till höger som ska sitta närmast kroppen.
Här uppstod problem nummer två. Trots noggranna inställningar så gick inte borret rakt, utan lite snett åt sidan. Jag fick vidga hålet lite uppifrån, för att möjliggöra för muttrarna att hamna rätt.
Sedan borrade jag två hål från sidan med 6 mm borr vinkelrätt in mot 10 mm-hålet (på bilden ser man mina markeringar inför borrandet):
Därefter förde jag in muttrarna och skruvade in de gängade stängerna. Till skillnad från när man monterar möbler så vill jag att den här ifästningen ska vara permanent, så därför doppade jag ändarna av stängerna i epoxylim innan jag skruvade in dem:
Framför instrumentdelarna har jag placerat en sådan mutter som det sitter två stycken av inne i halsklacken i 10 mm-hålet.
När jag skulle provsammanfoga delarna så kom jag till problem nr 3. Borrningen i halsen skedde på frihand och i övre hålet gled borret aningen åt ena hållet. Vad som visade sig var att motsvarande borrhål i kroppen (som gjorts betydligt tidigare i processen) också hade glidit (trots att den gjorts i borrmaskin) och åt motsatt håll. Sammantaget innebar det att halsens plan låg ca 10° skevt mot kroppens. Lösningen fick bli att plugga igen det övre hålet i kroppen med en träplugg och därefter borra upp det igen. Den gång lyckades jag och fogen blev helt acceptabel:
Och så här ser det ut nu. Ganska härligt att känna att det faktiskt kommer att bli ett instrument av det hela:
I nästa moment väntar formning av halsen.
