larsgrahm.blogg.se

Efter mandolan väntar en rad andra instrumentprojekt. I morse vaknade jag på tok för tidigt och kunde inte somna om. Jag gick då upp och gjorde en ritning - eller snarare skiss - på mitt nästa projekt.

Till skillnad från mandolan så är det här egen design och inte bara med eget utseende utan även genom utforskande av instrumenttyper och konstruktionsmetoder.

Instrumentet har ännu inget namn, men hämtar sin inspiration från två håll: Dels från den grekiska bouzoukin med tre körer (dubbelsträngar), ofta stämda d,a,D, dels från ett amerikanskt folkinstrument som kallas för strumstick. Strumsticken är en modern utveckling av det uråldriga amerikanska folkinstrumentet Mountain dulcimer, vilket i sin tur är en utveckling av den gamla svenska hummeln och andra europeiska citter-instrument.

Hummel och mountain dulcimer är liggande instrument som man antingen har i knäet eller på ett bord. De består helt enkelt av en ljudlåda med något slags greppbräda och strängar ovanpå. Strumsticken kan man se som en dulcimer som fått hals och som man hänger på magen och spelar som en gitarr eller mandolin. Något som är typiskt för dulcimers/hummel är att de får sitt ljud inte så mycket genom ett stall som trycker på ett lock, som på att strängarna utövar ett dragtryck på hela klanglådan. Detta finns kvar i strumsticken vars hals går genom hela kroppen. Bouzoukin däremot får, i likhet med andra lutinstrument, sitt ljud genom stallets tryck på locket.

Jag försöker förena de båda principerna i min klanglåda. Hur jag gör det får ni se närmre när projektet drar igång. Spelmässigt kommer instrumentet mest att likna bouzoukin, i och med att jag kör dubbelkörer (strumsticken har normalt enkelsträngar eller en dubbelkör som melodisträng och två enkelkörer) och en fullt kromatisk greppbräda (strumsticken är tonartsstämd).

Ytterligare en tanke med projektet är att förenkla byggandet så långt det är möjligt men ändå få ett professionellt instrument. Målsättningen är att halvera antalet byggtimmar jämfört med mandolan.